Det har under de senaste dagarna kokat lite på olika sociala medier om en kamphund bör få kampa eller inte. Mitt svar är ett rätt och slätt JA – och jag tänker att jag ska i ett mer ingående inlägg nedan berätta hur jag ser det både som hundtränare, staffeuppfödare och hundpsykolog.
Min erfarenhet ang kamplek - berikande
Först och främst vill jag understryka vad viktigt jag tycker att leka med sin hund med leksaker och sig själv är. Det är otroligt roligt och vi som människor mår bra ända in i själen och vår hund mår bra utav det. Vi knyts samman som partners och familj och vi delar glädjen lika. Som tävlingsmänniska är det en oerhört viktig komponent i min verktygslåda utav belöningar. Alla hundar bör få leka med sina människor – det hoppas jag de får.
Men majoriteten utav de som belönar med kampleksak i sin vardagsträning och tävlingsträning får väldigt bra resultat och en närmare relation med sin staffe, amstaff, bully, conti, och liknande raser.
Föremålsfixering – långt ifrån bara kamphundar som har.
En intressant notering jag har gjort långt innan det här inlägget är att det är mer hos ”rena” terrierraser än kamp- och muskelhundar jag ser föremålsfixeringen där de sitter som iglar på leksaken och släpper aldrig och ska skaka den och ”döda” den. Jag har haft flera bruksraser och andra terrier raser än staffar hos mig här på PackLife som har problem med föremålsfixering. Och en massa pudelmixar som blir helt hysteriska i sina pipleksaker. Det kan ju självklart vara en unik erfarenhet för bara mig som hundtränare men jag har talat med flera utav mina kollegor de senaste 24h som alla utom en har liknande erfarenhet.
Det har kommit individer till mig med stressproblem – där har jag föreslagit annan sorts lek och motion som hjälp/tillägg/förändringar i en personligt anpassad handlingsplan. Kamp och den gas det innebär har då inte alltid varit det optimala för att hjälpa hunden få en lugnare sinnesstämning.
De överspel jag ser är:
– kan inte släppa på kommando,
– slänger sig efter leksaken utan lov efter att ha släppt,
– kan inte utföra arbete efter kamp utan vibrerar ut ur position,
– har lättare att agera ut mot andra hundar runt omkring efter,
-skäller ut sin matte/husse så att det ekar tills de får tillbaka leksaken.
De flesta hundar utav Bull-Muskelhund typen som jag träffat älskar att kampa. De greppar gärna leksaken och håller i den hårt och försöker vinna mot matte/husse och kommer gärna tillbaka med leksaken för att få fortsätta. Antalet individer utav den här gruppen som inte har en bra lekrutin är inte fler eller färre jämfört med andra raser som jag stöter på.
Lekregler – ett måste för alla hundar!
För de som inte har en harmonisk och bra fungerande lek så ser jag att anledningen ofta är (efter frågor och lite tester) att man inte har byggt upp sin lek med sin hund kring grundläggande regler och krav på hur man uppför sig. Hundens mamma hade regler och krav kring hur valpen fick leka med henne sedan födseln – vi är nu hundens familj och sätter våra regler tillsammans.
Några få utav dessa regler är:
– Ta leksaken direkt på kommando.
– Ha ett bra grepp om leksaken.
– Släppa på kommando utan tvekan.
– Komma tillbaka med leksaken om man vinner eller den är kastad.
– Kunna gasa och bromsa: impulskontroll utav sina känslor efter att man lekt.
– Kunna leka med störningar runtomkring.
Har man en hund med massor utav gas och svårt med vissa utav de här sakerna kan man träna in detta på olika sätt: jobba med att vara mindre engagerande själv, mycket byteshandel, presentera leksaken långsammare osv. Allt det här lär jag ut i min kurs Inkallning & Belöningsutveckling bland annat.
Kampa med kontroll – inte med stort stresspåslag
I näst intill samtliga kurser lär jag ut kamp med kampleksak och byteshandel där jaktlek och kamp ingår. Men jag är otroligt noggrann att alla ekipage har ett riktigt bra ”loss”, är medvetna om att de måste träna in en tydlig broms (förmåga att hantera sina impulser och stadga), innan de gasar mer. Växlingarna mellan gas och broms börjar man redan på valpkursen. Samt att föraren kan leka utan leksak med sin hund på ett lugnt och fint sätt och belöna med godis på olika vis.
Sedan kommer den här dialogen om att hänga i en trasa – något jag själv gjort med min staffe hane Optimus här hemma för flera år sedan. Där var mitt fokus själva fysträningen. Han tyckte det var superkul, men släppte vid kommando och kunde arbeta efter. Hade han kommit upp i en sådan stress att han förlorar fattningen hade jag inte gjort det.
Stress är en naturlig del utav livet och ett smärre stresspåslag får man när helst man blir glad. Men att leva med stor stress eller bli så uppjagad att hunden tjuter medan den hänger i en kamptrasa i luften kan vara stressande till en sådan grad att den kanske t.o.m. tar skada utav det mentalt och fysiskt på lång sikt. Att säga något annat om en hund som förlorar sig själv i sådan kamp är nog att ljuga för sig själv. Men om hunden tycker det är superkul, har fortfarande cortex inkopplad och är kontaktbar så är det ytterligare en sak man göra med sin hund. Att låta hunden gå upp i ”rött” och förlora sig i amygdalan (reptilhjärnan) är inte ett sätt som på lång sikt är hållbart.
Personligen föredrar jag att vara på andra änden utav kamptrasan och därmed mer involverad i kampen – men hade jag rätt förutsättningar hade jag kunnat använda en springpole som en extern belöning för stadga/arbete… Du sitter vid min sida med kontakt och vid min belöningsmarkering drar du på springpolen – förstå vilket effektivt och extra kul omväntlockande med extern belöning det skulle vara med en hund som älskar det!
Jaktens 10 steg
Kampleken kan användas som en del utav kompensationsträning – och det ligger i ett av hundens naturliga beteenden att jaga.
I flera utav mina kurser, och i alla mina problemutredningar, så tar jag upp jaktens 10 steg och letar vart vi kan kompensationsträna hunden beroende på ras och individ. Olika etologer använder olika benämningar på dem och kanske tom grupperar dem annorlunda, men här är de jag använder när jag bryter ner jakten i de olika momenten.
- Vandra
- Söka
- Spåra
- Rusa
- Ställa
- Gripa/kampa
- Döda
- Äta
- Gräva ner
- Bära hem
Kompensationsträning för de olika stegen i jakten kan variera väldigt mycket men generellt kan de se ut så här om jag skriva ner lite snabbt…
Vandra: promeander, dra kedjor, vandra längre sträckor.
Spåra: viltspår och personspår.
Rusa: flirtpole, sprints, drag.
Gripa/kampa: Kampa är en del av jakten – det kan vara en form utav kompensationsträning om tillämpad på rätt sätt. Springpole, dragkamp med husse/matte med en leksak.
Äta: få berikas genom att äta på olika sätt. Maten kan serveras i blåbärssnåren i skogen, fryst mat i kongar, råa ben, smarta matskålar och mycket mer.
Gräva ner: få gräva ner saker och gräva upp annat (i skogen är att rekommendera istället för trädgården).
Bära hem: apporteringsträning eller få bära på saker bitvis under promenaden.
Sammanfattningsvis...
Har man en individ som ”ser svart” eller som blir helt ifrån sig och skäller ut matte, hoppar konstant efter leksaken eller börjar ljuda extremt får man backa i den delen utav sin träning och träna från grunden på sina lekregler.
ALLA hundar mår bra utav få kampa som belöning och som lek med rätt sinnesstämning och lekregler.
Det är du som förare som hjälper dem att hitta rätt nivå.
Att använda leken på ett sätt att gasa upp hunden för att sedan träna in er broms är kanonbra – det är tryggt och i en säker miljö. Kan hunden hitta sin kontroll och ha kontakt med dig då är det mycket lättare i andra lägen där man är mer utsatt.
Vill du utveckla er lek?
Kolla då in Heldagskursen med fokus på ”Inkallning och Belöningsutveckling”. Där går vi verkligen in på djupet utav vad vi kan göra med våra belöningar för att få en mer effektiv träning.
LÄNK: Heldagskurs Inkallning och Belöningsutveckling
Varmt välkommen,
Jeanette
